Tomas Åberg

I ett vackert hus i den levande byn Hakkas hålls horisonten vid och drömmarna stora. Inne i det ljusa rummet som tidigare tjänat som pastorsexpedition sitter Tomas Åberg böjd över det gamla skrivbordet i trä med en pensel i sin hand. Framför honom finns en palett av färger och ett motiv på jungfru Maria växer fram under Tomas varsamma penseldrag. På fönsterbrädan står en skulptur från barndomen. Tomas gör ett uppehåll i målandet och berättar hur den blev till, han ler vid minnet. Hur stort intresset var för dinosaurier och att visionen var att göra en långhalsad och långsvansad skapelse när skolfröken berättade att de nästa dag skulle arbeta i lera. Nu visade det sig att leran var mer svårbemästrad än Tomas var beredd på. Han minns tydligt hur han då bestämde att den lilla dinosaurien fick nöja sig med korta stumpar till hals och svans. 

​

Att bemästra svåra tekniker är något som Tomas numera hänger sig åt på flera olika sätt. Det kreativa kommer naturligt i allt han gör och han skapar genom ikonmåleri, allmogemåleri, bakning, stickning och skrivande. Tomas skojar med stort allvar att många av hans kreativa uttryck tar trettio år att bemästra och sedan sjuttio år ytterligare att förfina. Ett exempel är ikonmåleriet som han fastnade för efter en utställning på bildmuseet i Umeå där han tänkte ”jamen hur svårt kan det vara?”. Därefter har han de senaste tjugofem åren haft en stor uthållighet genom sina misslyckanden. 

​

De kreativa drivkrafterna för Tomas är möten mellan människor och att visa på ett sammanhang. Ett vantmönster bär på gömda berättelser, till exempel hur människor rört på sig genom tiderna från väst till öst då samma mönster kan hittas i Tysfjord, Gällivare och i Rovaniemi.  Likheter i mönster berättar om att man färdats, mötts, berörts och tagit intryck. I en vante kan man hitta identitet, minne och historia vilket inspirerar Tomas.